Julminnen

Alla är som tokiga och har allt klart till jul. Men inte jag, och så har inte varit fallet de senaste 10 åren.

Vi behöver inte ha så mycket mat har min svärmor sagt i 20 år, i år fick hon svar på tal.
-nä nu är jag trött på att höra ditt gnäll svarade jag. Ja det är väl dumt att säga till en matmor erkände hon. Här ska det bli julmat så att alla blir nöjda tänkte jag.

När jag var barn började min mor redan i slutet av oktober (Nej jag minns inte tidpunkten men tidigt var det) Då skulle hela huset storstädas och vi barn stod på led och tvättade väggarna. Ute tvätten styva i kylan. Häxans puts kom fram och vi satt och putsade både silver och koppar blankt. Allt skulle vara tiptop till jul.

Sen skulle det slaktas gris och kokas sylta och göras leverpastej. Ett år nallade jag och syster Anne nästan alla kokta korngryn som skulle vara till pölsan, det var ju så gott.
Lite läskigt var det med en död gris som skulle ”rakas”. Ett år lurades jag att gå och fråga grannen om dom hade något rumpdrag allt för att jag inte skulle vara hemma när grisen kom. Löjligt tyckte jag och visste att det var något lurt på görningen men jag gick ändå.

Grannen flinade lite och letade fram en metallmojäng som jag fick ta med hem väl hemma kollade jag den redan slaktad men badande gris. grisfan fick ligga i ett badkar ute och varmt vatten oxå såg ganska roligt ut....fortsättning följer