Efter att jag fått John var planen att nästa barn skulle komma då han var tre år, men jag fick vänta dubbelt upp på lilltjejen Hanna. Trodde aldrig att något skulle slå den känslan. Med att bli mormor toppar allt. Hanna sa nyligen" mamma dit liv har blivit rätt bra va?" ja, det kan man väl skriva under på. Egna barn, extra barn (svärson och svärdotter) och lilla Felicia gör att mig så lycklig så det kanns som och hjärtat ska gå sönder. Ska jag månne vara rädd för hjärtinfarkt?
Att vakna upp med ett litet flickebarn på armen som då hon vaknar är så glad att se sin mormor. Det kan jag bara tacka Hanna och Lusiano för som anförtror mig Felicia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar